Pain in the ass

HALLÅ, efter att ha läst om Ylvas flyt och Mimmis värme så måste jag bara berätta om mina/min dåliga dagar/dåliga vecka.

För det första så gillar jag att skylla på p-pillren. Allt är deras fel (i alla fall humörets svängningar).

Okej, here we go. Jag började min utbildning på Hjem-is. Inte charmerande. Tänk er; åka ut i någon håla utanför Oslo, stanna var hundrade meter, stanna, gå ur bilen, vänta 2-3 min, hoppas att man säljer någon glass för att sedan åka igen. Lägg på 10 minusgrader och för lite kläder.

Fick i samma veva en intervju på seveneleven/shell som jag kände var mer lockande. Var efter mycket om och men på en intervju där och peppade på det jobbet. Peppade, fram till jag fick veta att man tjänade 110nok/timmen och dessutom var helt ensam på natten.. Var alltså bara att bita ihop och satsa på Hjem-is. Dessa tider var icke lätta. Jag måste säga att jag är himla glad att jag är här med Fredrik. Han är toppen faktiskt.

I vilket fall, efter tre dagars utbildning och nada körning (typ) så var det dags för mig att köra ut på en runda själv (från 10 på morgonen till 18 på kvällen) (vilket blev 8.30-20.00 i realiteten). För det första hittar jag inte alls vart det är jag ska. Eller jag hittar fram till första stoppet, men
inte vidare. Efter lite snack med chefen är jag på rätt väg och känner att det kanske funkar ändå. Men på tredje stoppet tog det stopp. BOKSTAVLIGT talat. Jag satt fast. I en snödriva. JÖSSES FLICKOR! Fick ringa chefen (igen!) och han kom till min undsättning. Till chefens undsättning kom en kranbil som fick dra loss mig.

Sedan var det bara att köra vidare. 1,5 timme försenad, men det gick okej. 40 platser som inte fick besök av glassbilen den dagen bara. Sedan stämde inte lagret med vad jag hade sålt, men det är ju bara typiskt och tråkigt att berätta om.

Så, jag lever inte loppan här i Oslo, men jag hoppas på en någorlunda bra lön så småningom och peppar på att vi ska kolla på lägenhet imorgon.

Önskar att vi alla var på ett och samma ställe, som förr.

PUSS!
Åse